Så där,då var man på banan igen.
Jag har haft både ångest och panik,över att jag har varit sjuk och inte har
kunnat träna,nu när det är så nära till att loppet går av stapeln.
Tänkte att jag kör en mjukstart i gymmet idag,medans äldsta dottern är på bio.
Jag tänkte att om det nu är så att jag bara orkar att springa 1 km,så får det vara bra så.
Då vet jag i alla fall vart jag ligger.Och hur mycket jag har att jobba med,tills jag kommer tillbaka
till dit jag låg innan jag blev sjuk.
Jag har aldrig tränat så här mycket innan,så jag har verkligen inga referensramar att hå efter.
Jag började med 1 km på löpbandet och jag kände mig förvånansvärt stark faktiskt.
Så det blev 1 km rodd direkt efter.
Jag svettades ju som en gris dvs.mer än vanligt.Men kroppen kändes ändå stark.
Vilket jag INTE kände,innan jag började springa..
Tydligen orkar man mycket mera än vad man tror...
Sen gick jag upp och körde "det vanliga" i gymmet och sen avslutade jag det hela med 1 km löpning.
Ökade motståndet en del , så det kändes eller blev,som om jag sprang i en uppförsbacke.
Och det känns jätteskönt nu efteråt.
Tant mutch häppy.
